fredag 14 september 2012

Jag lever :)

Sitter som vaken inatt, men inte för att jag inte kan sova utan för att jag helt enkelt vill. Jag vet att det kommer fucka upp hela min morgondag så katastrofalt men känslan inom mig säger att jag behöver detta. Tystnaden från min telefon talar för att alla mina vänner ligger och sover. Det gör mig glad, som om jag finner ro i att veta att de jag tycker så hemskt mycket om mår bra och sover sött i sina sängar.
 
Jag mår också bra. Faktiskt riktigt bra. Det är varmt inom mig och jag är glad. Det är skönt och trevligt att känna så. Endometriosen i sig är sig lik. Men när jag är med en viss person så är det som om sjukdomen försvinner. Jag struntar till och med i att ta med mediciner och jag sover bra. Jag tror att sådant är den bästa medicinen.
 
Jag fick igår veta att läkaren jag fått en anmälan på sig. Läkaren jobbar på ett sjukhus som inget gör för sina patienter och det gör mig mörkrädd. Det är sinnessjukt att sjuka människor som inte orkar måste kämpa sig igenom sjukvård och för att få sin röst hörd. Men vi är drabbade av en sjukdom som inte så många tycks vilja ta på allvar och det har jag under 2012 verkligen lärt mig.
 
Men jag mår bra i själen och det är huvudsaken. Mer kan jag inte begära.
 
Jag är så bra mycket starkare än en sjukdom. Men det är klart, jag är inte min sjukdom det är kanske det som gör hela saken.
 
Nu ska jag ge min katt bredvid mig en puss på nosen och sen krypa ner under täcket.
Jag sover på soffan en sväng, sovrummet är utlånat till min fina vän Charlotte som är på besök. Hon har snart varit här en vecka och det värmer mig också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar