Att släppa taget om minnen

Det finns mycket som man samlar på sig under åren. Inför flytten från Borås till Göteborg, från singelboendet till sambolivet, rensade jag bort mycket från mitt förflutna. Jag slängde väldigt mycket, flertalet flyttlådor fylldes och saker slängdes som jag inte trodde mig vilja slänga - någonsin. Även sådant med ett visst värde slängdes, till och med gåvor från människor som en gång i tiden betytt något för mig.

Jag tycker inte om att ta med mig gammalt till något nytt.

När jag i januari stod i mitt förråd och sorterade saker blev det nästan som en befrielse att slänga sådant som bara hängt med år efter år. Sådant som egentligen inte har något värde. Jag fann både brev, foton, presenter och annat. Jag njöt av att slänga bort minnen, radera det förflutna. Det är ändå i nuet man lever, och för framtiden. Mitt förflutna spelar inte mig någon större roll. Det var en annan Josefin, ett annat Jag. Inte betydelselöst men inte värdefullt heller.

Ikväll tänkte jag ta tag i det där projektet: rensa datorn steg II.

Igår raderade jag över 20 000 låtar. Ikväll tänkte jag radera foton.

Foton är av förklarliga skäl betydligt svårare att radera än materiella ting.Men det mesta har man ändå kvar i sitt minne, det som betyder något. Blundar man så kan man minnas, om man bara vill.

Men att radera foton är svårt, för det gör att man måste minnas och tänka efter. Är det rätt att radera detta foto eller ej, kommer jag att ångra mig senare?

Något som är roligt att se på är foton på sig själv från förr. Från en förfluten tid. Jag kan minnas varenda stund då korten togs, sinnesstämning, händelser i livet och omkring mig. Jag kan minnas år, nästan månad till och med. Tiden förändras, precis som en annan.