Den gula månaden

Mars är vår månad, vi med endometrios belyses då lite extra. För vi är många som är drabbade av denna sjukdom. Ju mer information som nås ut till allmänheten ju mer ögon öppnas, fler får svar på sina oförklarliga smärtor och fler läkare, politiker, landsting och fler som vill kämpa mot sjukdomar får ny kunskap och ökad förståelse.

Mitt hjärta brinner lite extra för stödgruppen Medsystrar som föddes sommaren 2012. Eldsjälen Madde, som idag är en av mina närmsta vänner, startade denna grupp. Inte helt utan motstånd och det krigades på mycket på resan. Men idag har stödgruppen 315  medlemmar. På bilden ovan, som togs sommaren 2012 när Medsystrar var nyfödd, stod Malin, Johanna "Jojjo" och jag på ängen utanför Malins hem. Vi är de allra första medlemmarna i gruppen och våra hjärtan slår hårt för att hjälpa och stötta andra drabbade.

Vi har sedan sommaren varit med i ett antal artiklar. Hemmets journal, Borås tidning och Allers är ett litet exempel. Vi har också projekt på G som kommer bli så vansinnigt roliga att genomföra.

Vår hemsida Medsystrar (Länk) förändras ständigt men vårt stora hjärta finns på Facebook där vi är 315 kvinnor i alla åldrar som hjälper till i jobbiga lägen, som stöttar, som skrattar och gör tummen upp för framgångar. Vi fokuserar på att inte tappa det positiva som ändå finns i livet trots att man fått en kronisk sjukdom. För livet består mestadels av positiva saker, så är det ju. Vänner, familj, kärlekar, husdjur, sol, snö som faller.. listan går att göra lång.

Medsystrar är en ideell stödgrupp och alla som driver gruppen är drabbade av endometrios. Vi är alla ambitiösa, vi har alla ett mål vi strävar mot och vi vill alla nå ut med vårt budskap till andra därute.

Det kan nog uppfattas som att jag blivit min sjukdom och lever genom den. Jag kan inte bli mer irriterad över att höra det. Jag har inte blivit min sjukdom, det är tack vare mitt systerskap som jag lyckats att leva mitt liv men som får energi och kraft genom att hjälpa andra. För jag vet att när det stormar omkring mig, då är det jag som får hjälp. Det är för mig väldigt betydelsefullt att veta att vi är många som stöttar och hjälper.

04:41

Lägger man sig vid 19 får man räkna med att vakna tidigt. Underbart att sova i sin egen säng och till och med underbart att höra Patrick snarka.

Nu fattas bara mina katter och massa bra filmer. Snart återgår jag till jobbet också det om något saknar jag.

Utskrivning och inskrivning

Idag fick jag åka hem från Sahlgrenska. På morgonen hade jag ett inskrivningssamtal med en läkare och en läkarstuderande. Eftersom jag legat inne sedan i måndags blev det samtidigt ett rondsamtal, fick antibiotika utskrivet för min UVI och tillagt en medicin morgon och kväll inför operationen. Detta för att hålla nere smärtor och att inte behöva ha ont i onödan.

Därefter blev det samtal med narkosläkaren. Jag fick ventilera min oro och ångest gällande sövning och hur det känns att vakna upp på uppvaket. Läkaren fick mig att känna mig lugn och trygg.

Det var skönt att komma hem och det kändes underbart att bli hämtad av Patrick. Efter ett besök på Apoteket kom man hem.. och min käre sambo hade lyckats leva som ungkarl under ett par dagar. Mikron på soffan, disk på bänken, papper överallt. Inget man ser som irriterande, bara charmigt. Tillsammans röjde vi upp sen blev det en lång dusch. Nu är det soffmys och andra avenyn som gäller och pizza ^^,

Spendera en hel dag med den bästa.

Säng 2:1 på avdelning 67

Det är jättebra på sjukhuset. Sköterskorna är supergoa och läkarna likaså. Klockan är halv fyra nu om natten och jag borde somna men kan inte riktigt komma till ro efter att en sköterska väckte mig för att kolla urinblåsan och sedan be mig gå på toaletten. En vanlig sak är nämligen att kissfunktionen lägger av så att man måste tappas. Under gårdagen tappades jag två gånger men nu funkar det igen, hurra!

Igår berättade jag för min sköterska att jag under torsdagen eller fredagen kände mig konstig. Hon tog då en odling och det visade sig att jag faktiskt hade en infektion. Så antibiotika gäller nu.

Jag kommer att stanna kvar här till torsdag, efter mitt inskrivningssamtal på morgonen åker jag hem. Inskrivningssamtal har man inför operationen som är den 11 mars.

Vid undersökningen igår hade jag så ömma vävnader på vänster sida. Äggstocken ligger också vilande mot tarmarna. Man blir så trött och ber bara till gudarna att operationen visar något i alla fall..

Nej nu ska jag sova lite till :-)

Gynakuten, Sahlgrenska.

Kunde inte somna eller slappna av hemma på natten så runt halv fyra fick jag tända lampan och be Patrick klä på sig för att köra mig till Kk.

Det var inte en enda kotte på avdelningen bortsett från två sköterskor och lilla jag. Efter att jag pratat med sköterskan fick jag släppa iväg Patrick så han kunde åka hem och sova.

Själv ligger jag här och slumrar till efter något ord eller två.

En sköterska kom precis och sa att jag
Ligger först i kön och att läkaren kommer om ungefär en timme.

Så får vi se vad som händer. Hemma innan lunch får jag hoppas på :)

Nattlig underhållning

En lång dag går mot sitt slut. Var hemma hos Madde under dag och kväll, vi hade Medsysterfika och samlades sju tjejer. Vi fikade massa gott och drack cola (vad annars) och pratade om allt mellan himmel och jord. Mycket kretsade runt endometrios men också om barn. Någon väntar bebis, några ska påbörja IVF, någon står i kö med att adoptera och vissa försöker bli gravida. Helt klart skiljer sig samtalen åt från att tala med icke drabbade. Aldrig varit med en grupp tjejer som talar om graviditet och barn så som vi gör. För oss är frågan "är det på naturlig väg eller IVF?".

Mina tjejer är så viktiga för mig. Tillsammans kan man se allt med pigga ögon och vi talar öppet om det mesta. När man berättar intima saker om sin kropp kommer man också in på intima saker som berör privatliv och känslor. Så vår gemenskap och vänskap är väldigt fin.

Själv har det varit en väldigt dålig dag idag. Har så ont och inga mediciner hjälper direkt. Men det är bara att andas igenom det och kramas med min underbare sambo. Om två veckor opereras jag och nu på torsdag ska jag på inskrivningssamtal på Sahlgrenska. Då ska jag träffa läkare, barnmorska, sköterska samt narkosläkare.

Då jag är livrädd för narkosen och nervös över hur det kommer att bli känns det skönt att få tillfälle att få ur mig all oro innan operationen. Patrick följer med som stöd och som kan lyssna och hjälpa mig att minnas vad som blev sagt.

Operationen kändes för en vecka sedan som onödig. Tänkte bara att inget skulle hittas. Men nu, när smärtorna är konstanta och det gör så ont längtar jag bara. Förhoppningsvis finner min fantastiske läkare vad som gjort så ont och tar bort det.

Borde försöka sova nu, Patrick spelar ngt på min iPad och jag räknar ner tiden till morgondagen. Blir väl gynakuten imorgon om smärtorna inte ger med sig.

Veckans Allers

Jag och finaste Malin är med i veckans Allers och berättar om Medsystar.