Nu fattas bara mina katter och massa bra filmer. Snart återgår jag till jobbet också det om något saknar jag.
torsdag 28 februari 2013
04:41
Lägger man sig vid 19 får man räkna med att vakna tidigt. Underbart att sova i sin egen säng och till och med underbart att höra Patrick snarka.
Nu fattas bara mina katter och massa bra filmer. Snart återgår jag till jobbet också det om något saknar jag.
Nu fattas bara mina katter och massa bra filmer. Snart återgår jag till jobbet också det om något saknar jag.
Utskrivning och inskrivning
Idag fick jag åka hem från Sahlgrenska. På morgonen hade jag ett inskrivningssamtal med en läkare och en läkarstuderande. Eftersom jag legat inne sedan i måndags blev det samtidigt ett rondsamtal, fick antibiotika utskrivet för min UVI och tillagt en medicin morgon och kväll inför operationen. Detta för att hålla nere smärtor och att inte behöva ha ont i onödan.
Därefter blev det samtal med narkosläkaren. Jag fick ventilera min oro och ångest gällande sövning och hur det känns att vakna upp på uppvaket. Läkaren fick mig att känna mig lugn och trygg.
Det var skönt att komma hem och det kändes underbart att bli hämtad av Patrick. Efter ett besök på Apoteket kom man hem.. och min käre sambo hade lyckats leva som ungkarl under ett par dagar. Mikron på soffan, disk på bänken, papper överallt. Inget man ser som irriterande, bara charmigt. Tillsammans röjde vi upp sen blev det en lång dusch. Nu är det soffmys och andra avenyn som gäller och pizza ^^,
Spendera en hel dag med den bästa.
Därefter blev det samtal med narkosläkaren. Jag fick ventilera min oro och ångest gällande sövning och hur det känns att vakna upp på uppvaket. Läkaren fick mig att känna mig lugn och trygg.
Det var skönt att komma hem och det kändes underbart att bli hämtad av Patrick. Efter ett besök på Apoteket kom man hem.. och min käre sambo hade lyckats leva som ungkarl under ett par dagar. Mikron på soffan, disk på bänken, papper överallt. Inget man ser som irriterande, bara charmigt. Tillsammans röjde vi upp sen blev det en lång dusch. Nu är det soffmys och andra avenyn som gäller och pizza ^^,
Spendera en hel dag med den bästa.
tisdag 26 februari 2013
Säng 2:1 på avdelning 67
Det är jättebra på sjukhuset. Sköterskorna är supergoa och läkarna likaså. Klockan är halv fyra nu om natten och jag borde somna men kan inte riktigt komma till ro efter att en sköterska väckte mig för att kolla urinblåsan och sedan be mig gå på toaletten. En vanlig sak är nämligen att kissfunktionen lägger av så att man måste tappas. Under gårdagen tappades jag två gånger men nu funkar det igen, hurra!
Igår berättade jag för min sköterska att jag under torsdagen eller fredagen kände mig konstig. Hon tog då en odling och det visade sig att jag faktiskt hade en infektion. Så antibiotika gäller nu.
Jag kommer att stanna kvar här till torsdag, efter mitt inskrivningssamtal på morgonen åker jag hem. Inskrivningssamtal har man inför operationen som är den 11 mars.
Vid undersökningen igår hade jag så ömma vävnader på vänster sida. Äggstocken ligger också vilande mot tarmarna. Man blir så trött och ber bara till gudarna att operationen visar något i alla fall..
Nej nu ska jag sova lite till :-)
Igår berättade jag för min sköterska att jag under torsdagen eller fredagen kände mig konstig. Hon tog då en odling och det visade sig att jag faktiskt hade en infektion. Så antibiotika gäller nu.
Jag kommer att stanna kvar här till torsdag, efter mitt inskrivningssamtal på morgonen åker jag hem. Inskrivningssamtal har man inför operationen som är den 11 mars.
Vid undersökningen igår hade jag så ömma vävnader på vänster sida. Äggstocken ligger också vilande mot tarmarna. Man blir så trött och ber bara till gudarna att operationen visar något i alla fall..
Nej nu ska jag sova lite till :-)
söndag 24 februari 2013
Gynakuten, Sahlgrenska.
Kunde inte somna eller slappna av hemma på natten så runt halv fyra fick jag tända lampan och be Patrick klä på sig för att köra mig till Kk.
Det var inte en enda kotte på avdelningen bortsett från två sköterskor och lilla jag. Efter att jag pratat med sköterskan fick jag släppa iväg Patrick så han kunde åka hem och sova.
Själv ligger jag här och slumrar till efter något ord eller två.
En sköterska kom precis och sa att jag
Ligger först i kön och att läkaren kommer om ungefär en timme.
Så får vi se vad som händer. Hemma innan lunch får jag hoppas på :)
Det var inte en enda kotte på avdelningen bortsett från två sköterskor och lilla jag. Efter att jag pratat med sköterskan fick jag släppa iväg Patrick så han kunde åka hem och sova.
Själv ligger jag här och slumrar till efter något ord eller två.
En sköterska kom precis och sa att jag
Ligger först i kön och att läkaren kommer om ungefär en timme.
Så får vi se vad som händer. Hemma innan lunch får jag hoppas på :)
Nattlig underhållning
En lång dag går mot sitt slut. Var hemma hos Madde under dag och kväll, vi hade Medsysterfika och samlades sju tjejer. Vi fikade massa gott och drack cola (vad annars) och pratade om allt mellan himmel och jord. Mycket kretsade runt endometrios men också om barn. Någon väntar bebis, några ska påbörja IVF, någon står i kö med att adoptera och vissa försöker bli gravida. Helt klart skiljer sig samtalen åt från att tala med icke drabbade. Aldrig varit med en grupp tjejer som talar om graviditet och barn så som vi gör. För oss är frågan "är det på naturlig väg eller IVF?".
Mina tjejer är så viktiga för mig. Tillsammans kan man se allt med pigga ögon och vi talar öppet om det mesta. När man berättar intima saker om sin kropp kommer man också in på intima saker som berör privatliv och känslor. Så vår gemenskap och vänskap är väldigt fin.
Själv har det varit en väldigt dålig dag idag. Har så ont och inga mediciner hjälper direkt. Men det är bara att andas igenom det och kramas med min underbare sambo. Om två veckor opereras jag och nu på torsdag ska jag på inskrivningssamtal på Sahlgrenska. Då ska jag träffa läkare, barnmorska, sköterska samt narkosläkare.
Då jag är livrädd för narkosen och nervös över hur det kommer att bli känns det skönt att få tillfälle att få ur mig all oro innan operationen. Patrick följer med som stöd och som kan lyssna och hjälpa mig att minnas vad som blev sagt.
Operationen kändes för en vecka sedan som onödig. Tänkte bara att inget skulle hittas. Men nu, när smärtorna är konstanta och det gör så ont längtar jag bara. Förhoppningsvis finner min fantastiske läkare vad som gjort så ont och tar bort det.
Borde försöka sova nu, Patrick spelar ngt på min iPad och jag räknar ner tiden till morgondagen. Blir väl gynakuten imorgon om smärtorna inte ger med sig.
Mina tjejer är så viktiga för mig. Tillsammans kan man se allt med pigga ögon och vi talar öppet om det mesta. När man berättar intima saker om sin kropp kommer man också in på intima saker som berör privatliv och känslor. Så vår gemenskap och vänskap är väldigt fin.
Själv har det varit en väldigt dålig dag idag. Har så ont och inga mediciner hjälper direkt. Men det är bara att andas igenom det och kramas med min underbare sambo. Om två veckor opereras jag och nu på torsdag ska jag på inskrivningssamtal på Sahlgrenska. Då ska jag träffa läkare, barnmorska, sköterska samt narkosläkare.
Då jag är livrädd för narkosen och nervös över hur det kommer att bli känns det skönt att få tillfälle att få ur mig all oro innan operationen. Patrick följer med som stöd och som kan lyssna och hjälpa mig att minnas vad som blev sagt.
Operationen kändes för en vecka sedan som onödig. Tänkte bara att inget skulle hittas. Men nu, när smärtorna är konstanta och det gör så ont längtar jag bara. Förhoppningsvis finner min fantastiske läkare vad som gjort så ont och tar bort det.
Borde försöka sova nu, Patrick spelar ngt på min iPad och jag räknar ner tiden till morgondagen. Blir väl gynakuten imorgon om smärtorna inte ger med sig.
fredag 22 februari 2013
torsdag 21 februari 2013
Att släppa taget om minnen
Det finns mycket som man samlar på sig under åren. Inför flytten från Borås till Göteborg, från singelboendet till sambolivet, rensade jag bort mycket från mitt förflutna. Jag slängde väldigt mycket, flertalet flyttlådor fylldes och saker slängdes som jag inte trodde mig vilja slänga - någonsin. Även sådant med ett visst värde slängdes, till och med gåvor från människor som en gång i tiden betytt något för mig.
Jag tycker inte om att ta med mig gammalt till något nytt.
När jag i januari stod i mitt förråd och sorterade saker blev det nästan som en befrielse att slänga sådant som bara hängt med år efter år. Sådant som egentligen inte har något värde. Jag fann både brev, foton, presenter och annat. Jag njöt av att slänga bort minnen, radera det förflutna. Det är ändå i nuet man lever, och för framtiden. Mitt förflutna spelar inte mig någon större roll. Det var en annan Josefin, ett annat Jag. Inte betydelselöst men inte värdefullt heller.
Ikväll tänkte jag ta tag i det där projektet: rensa datorn steg II.
Igår raderade jag över 20 000 låtar. Ikväll tänkte jag radera foton.
Foton är av förklarliga skäl betydligt svårare att radera än materiella ting.Men det mesta har man ändå kvar i sitt minne, det som betyder något. Blundar man så kan man minnas, om man bara vill.
Men att radera foton är svårt, för det gör att man måste minnas och tänka efter. Är det rätt att radera detta foto eller ej, kommer jag att ångra mig senare?
Något som är roligt att se på är foton på sig själv från förr. Från en förfluten tid. Jag kan minnas varenda stund då korten togs, sinnesstämning, händelser i livet och omkring mig. Jag kan minnas år, nästan månad till och med. Tiden förändras, precis som en annan.
Jag tycker inte om att ta med mig gammalt till något nytt.
När jag i januari stod i mitt förråd och sorterade saker blev det nästan som en befrielse att slänga sådant som bara hängt med år efter år. Sådant som egentligen inte har något värde. Jag fann både brev, foton, presenter och annat. Jag njöt av att slänga bort minnen, radera det förflutna. Det är ändå i nuet man lever, och för framtiden. Mitt förflutna spelar inte mig någon större roll. Det var en annan Josefin, ett annat Jag. Inte betydelselöst men inte värdefullt heller.
Ikväll tänkte jag ta tag i det där projektet: rensa datorn steg II.
Igår raderade jag över 20 000 låtar. Ikväll tänkte jag radera foton.
Foton är av förklarliga skäl betydligt svårare att radera än materiella ting.Men det mesta har man ändå kvar i sitt minne, det som betyder något. Blundar man så kan man minnas, om man bara vill.
Men att radera foton är svårt, för det gör att man måste minnas och tänka efter. Är det rätt att radera detta foto eller ej, kommer jag att ångra mig senare?
Något som är roligt att se på är foton på sig själv från förr. Från en förfluten tid. Jag kan minnas varenda stund då korten togs, sinnesstämning, händelser i livet och omkring mig. Jag kan minnas år, nästan månad till och med. Tiden förändras, precis som en annan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)